söndag, januari 27

Det här blir långt och känsligt....



Bild hämtad från nätet



Jag är i den åldern där det händer mycket, många blir sjuka, många har problem på olika sätt....
För mig har 2 blivit drabbade 2012.


Jag har fått lov av en som är drabbad att skriva. Det här är mina minnen.

När jag var ca 7 år såg jag en tjej varje dag gå hem från 6-års, i en fantastisk jacka i brunt och vitt som jag aldrig kommer att glömma och ett hår som inte var av denna värld. 
Jag tog mig faktiskt mod en dag och frågade om vi skulle leka, för det gjorde man i den åldern.
Efter det höll vi ihop i flera år i vått och torrt, självklart var vi osams som många är men mina minnen är att det mest var bra. Malin fick Filippa, en amerikansk cockerspaniel och jisses så go hon var. Båda gillade vi ju djur så det var ju en självklarhet att vi höll på med hästar båda två. Vi skötte hästar och jag fick t om en egen häst.
Jag fick följa med flera somrar till Öland där vi höll till på Alvaret med hästarna som gick lösa, vi cyklade omkring och badade på Fornbo. Tvättade oss i havet med salttvål, kommer ihåg doften av den än idag:). Vi plockade vackra stenar, slipade glasbitar.
Vi höll ihop till tonåren när Malin började umgås med min klasskompis och vän och då kom vi ifrån varandra. 
Idag känns det väldigt sorgligt att vi inte fortsatte att ha kontakt men jag hörde från min klasskompis hur hon mådde och hade det. Hon fick barn tidigare än jag som idag är vuxna + att hon har en liten kille på 5 år. 
Idag typ 25 år senare fick jag kontakt via FB med Malins bror och snabbt följde kontakt med Malin. Jag hittade hennes blogg och följde den med hennes uppfödning av Cockerspaniel, dessa underbara valpar:)) och all den goda mat hon och hennes man lagar. 

Den 7/12- 2012 fick Malin beskedet att hon har drabbats av Blodleukemi. Det var tungt i mitt hjärta trots att vi inte hade haft kontakt på så många år. Hösten har varit tung för hur det än är så blir man fruktansvärt berörd och blir man inte det så är man inte mänsklig. 

Malin har drabbats av hårt och väntar på en donator. Jag kan inte föreställa mig hur det är att ligga sjuk och ha en väntan på något som kan göra en frisk. Malin har sina söner och en man. Jag har varit uppe på sjukhuset och hälsat på 2 ggr och vi har haft så mycket att prata om, jisses vad munnarna går och det känns så rätt. Mina ord till Malin och min man var att det är så tråkigt att detta skall behöva hända för att man skall träffas igen. 

Om ni vill så får ni gärna titta in till Malins blogg, hon skriver "skitbra":))))) och om ni har 50 kr över att skänka till cancerfonden på denna länk OBS, pengarna går inte till Malin personligen utan till forskning.


Stor kram Anne


21 kommentarer:

mammaxtre sa...

Ett inlägg som helt klart inte lämnar en oberörd.

Kram

mitt liv som jag sa...

Men nu rinner tårarna här. Fint skrivet av dig och det är så hemskt att människor ska behöva drabbas av något sådant, det är så orättvist. Jag håller mina tummar för att hon får en donator och att allt kommer att gå bra!

Många kramar till dig! /Jennifer

VITA NYANSER sa...

Vad fint skrivet vännen! Håller tummarna att hon hittar någon hjälp.
Stor kraaam till dig och din vän!

Kraaam L-L

Limestone by the Sea - Victoria sa...

Fint inlägg som verkligen påminner oss alla om vad som är viktigt, på riktigt! Varm kram till dig och din vän ♡♥♡

A House With A View sa...

Tack Anne för ett inlägg som berör... Jag har lämnat blod som gör att jag kan hjälpa till om det behövs, mer än så kan jag inte göra. Men vad hemskt det är med alla sjukdomar... Jag har haft ett par hemska år med sjukdomar inom min familj, inte kul... Ska kika in på länken du hänvisar till...

Kraaaaaaaam aka

Grodmamman sa...

Klart man blir berörd! Hoppas verkligen att det löser sig till det bästa för henne!
Min bror fick för två veckor sedan reda på att en av deras bästa vänner har fått bröstcancer. Hon är nu opererad och det fanns inte cancer i lymfkörteln de tog bort. Nu hoppas vi på det bästa för henne!
Ta hand om dig och din nygamla vän!
Kram

Milla sa...

Ja kära nån... Som alltid, detta öde som drabbar med full kraft, så onödigt, förödande, katastrofalt. Jag känner igen så mycket. Men detta din vän drabbats av är ju en riktigt allvarlig sjukdom, jag hoppas så att en donator hittas. Att ett botmedel hittas, att prognosen för alla sorters cancer kan bli lika god för min egen bröstcancer. Orättvist är det!
kram Milla

evalevabo sa...

Jaha..nu gråter jag igen...
Gör det jämt och lätt nuförtiden.
Hjälp vad sorgligt. Hemskt.
Jag är ju oxå sjuk...sjukskriven..kass stundtals.
Men jag skäms nästan när jag läser om dödliga sjukdomar som många drabbas av. Jag överlever min sjukdom..
Men cancer.
Jag håller alla tummar fast jag inte känner henne.
Känner såå för sjuka människor...vill trösta och ge kramar till Alla.
Kram Eva

Anna sa...

<3<3<3

Life's Silverlining and I sa...

väldigt gripande inlägg. Vi har också blivit drabbade på nära håll under 2012 ofattbara saker, så jag känner så igen mig i din känsla. stor kram Nilla

Life's Silverlining and I sa...

väldigt gripande inlägg. Vi har också blivit drabbade på nära håll under 2012 ofattbara saker, så jag känner så igen mig i din känsla. stor kram Nilla

Life's Silverlining and I sa...

väldigt gripande inlägg. Vi har också blivit drabbade på nära håll under 2012 , så jag känner så igen mig i din känsla. stor kram Nilla

Malin sa...

kan bara hoppas, önska och be att hon är en av de som kommer ut frisk ur den här jädrans skitcancern.
Skönt att ni knutit an igen, det känns nog bra för både malin och dig.
Skickar en liten cyberkram till er och önskar dig en bra dag ändå.

Välkommen Hem! sa...

Så berörd jag blir. Så hemskt för din vän. Hoppas, hoppas hon blir frisk!
Har haft den där sjukdomen tätt intill då min mamma avled för 10år sedan. Cancer- varför hittar man inte ett botemedel när man kan fara till månen och göra Iphones där hela livet ryms i en liten ask och andra påhittiga ting?...
Stora styrkekramar till dig och din vän!
Judita

Anonym sa...

Ögonen tåras och jag är ändå glad att ni hittade tillbaka till varandra. Kram Anna <3

kjersti sa...

Jeg titter innom din blogg noen ganger, og må bare skrive noen ord...
Veldig vondt å høre om din venninne og kampen mot kreften♥
Min pappa hadde nettopp leukemi da jeg var liten, har var syk i mange år.
Det som reddet han var faktisk at han trosset legene her hjemme (gikk på cellegift lenge), og dro nettopp til Sverige, der har tilbragte lang tid på en helsefarm. Der levde han på "levende føde", dvs. alger, spirer osv...., og dette gjorde han frisk!
Han lever i dag, og han har sagt mange ganger at dersom han hadde blitt i Norge den gang, hadde han vært død for lenge siden.
Jeg husker ikke hva dette senteret heter, men det er kanskje mulig å google det...?
Jeg ville iallefall bare tipse deg og din venninne om dette, når det i tillegg var i Sverige han ble frisk.
Pappas leger hadde gitt han opp, men nå 25 år senere er han friskere enn noen gang:)

Klem Kjersti

Malin sa...

Vilket minne du har Anne, jag som knappt minns något. Men jag minns vår vänskap, jag minns somrarna på Öland där vi sjöng i högan sky när vi cyklade in till Löttorp eller till killarna på campingen ;-).
Är så glad att vi fått kontakt igen och ja, det är sorgligt att det ska behöva något sånt här för att hitta tillbaka till varandra. Hoppas vi ses på fredag.
Kram

Mamma C sa...

Nu får vi verkligen hoppas att det går bra för din vän och att hon blir frisk.
Kram mamma C

Husfrun sa...

Jag kikar in hos Malin och läser varje dag. Har gjort länge länge (hamnade här inne hos dig av en slump). Allt hon och hennes familj har gått igenom och upplever nu berör otroligt. Och jag önskar inget annat än att Malin blir frisk!
Kram.

Nilla Q sa...

Usch, vad jobbigt. Skönt ändå att ni har fått kontakt igen, även om man förstås inte vill att något sånt här ska behöva hända.

Kram Pernilla

Toryn Ideberg Everlove sa...

Kramar! Ska läsa din väns blogg.