Bild hämtad från nätet
Jag är i den åldern där det händer mycket, många blir sjuka, många har problem på olika sätt....
För mig har 2 blivit drabbade 2012.
Jag har fått lov av en som är drabbad att skriva. Det här är mina minnen.
När jag var ca 7 år såg jag en tjej varje dag gå hem från 6-års, i en fantastisk jacka i brunt och vitt som jag aldrig kommer att glömma och ett hår som inte var av denna värld.
Jag tog mig faktiskt mod en dag och frågade om vi skulle leka, för det gjorde man i den åldern.
Efter det höll vi ihop i flera år i vått och torrt, självklart var vi osams som många är men mina minnen är att det mest var bra. Malin fick Filippa, en amerikansk cockerspaniel och jisses så go hon var. Båda gillade vi ju djur så det var ju en självklarhet att vi höll på med hästar båda två. Vi skötte hästar och jag fick t om en egen häst.
Jag fick följa med flera somrar till Öland där vi höll till på Alvaret med hästarna som gick lösa, vi cyklade omkring och badade på Fornbo. Tvättade oss i havet med salttvål, kommer ihåg doften av den än idag:). Vi plockade vackra stenar, slipade glasbitar.
Vi höll ihop till tonåren när Malin började umgås med min klasskompis och vän och då kom vi ifrån varandra.
Idag känns det väldigt sorgligt att vi inte fortsatte att ha kontakt men jag hörde från min klasskompis hur hon mådde och hade det. Hon fick barn tidigare än jag som idag är vuxna + att hon har en liten kille på 5 år.
Idag typ 25 år senare fick jag kontakt via FB med Malins bror och snabbt följde kontakt med Malin. Jag hittade hennes blogg och följde den med hennes uppfödning av Cockerspaniel, dessa underbara valpar:)) och all den goda mat hon och hennes man lagar.
Den 7/12- 2012 fick Malin beskedet att hon har drabbats av Blodleukemi. Det var tungt i mitt hjärta trots att vi inte hade haft kontakt på så många år. Hösten har varit tung för hur det än är så blir man fruktansvärt berörd och blir man inte det så är man inte mänsklig.
Malin har drabbats av hårt och väntar på en donator. Jag kan inte föreställa mig hur det är att ligga sjuk och ha en väntan på något som kan göra en frisk. Malin har sina söner och en man. Jag har varit uppe på sjukhuset och hälsat på 2 ggr och vi har haft så mycket att prata om, jisses vad munnarna går och det känns så rätt. Mina ord till Malin och min man var att det är så tråkigt att detta skall behöva hända för att man skall träffas igen.
Om ni vill så får ni gärna titta in till Malins blogg, hon skriver "skitbra":))))) och om ni har 50 kr över att skänka till cancerfonden på denna länk OBS, pengarna går inte till Malin personligen utan till forskning.
Stor kram Anne
