Jag har inte riktigt tänkt att ventilera vilken situation jag befinner mig i, eller 2 släkter.......Men nu har det gått för långt. Dom som känner mig som läser detta vet att jag är väldigt känslig och att jag har mått kass under 2 års tid. Jag har lite svårt att blotta allt fast jag egentligen verkligen skulle vilja berätta för er alla vad som har hänt. Två personer har ställt till det för oss alla och under 2 år har det varit hemskt. Jag har så svårt att förstå att dessa personer inte tänker på någon utan bara sig själva. Jag tycker inte synd om mig själv utan bara situationen jag befinner mig i. Jag tycker synd om min mamma och pappa. Jag sörjer att släkten är värst!!!!! Jag vet inte om det är rätt att ventilera på bloggen men jag känner just nu att jag måste få göra något. Tack snälla ni tjejer som har skrivit fina ord till mig på min blogg. Jag uppskattar det verkligen.......NU SKALL JAG BLOGGA........
Kram Anne
18 kommentarer:
Usch vad tråkigt. Orden räcker liksom inte till. Jag har också varit med om folk som betett sig så illa att man inte fattar hur de är funtade.
Vill du skriva av dig så vet du var jag finns. Stor KRAM till dig och dina kära!
Stor kram till dig!
Men gumman nu blir jag bekymrad. Jag har ju ingen aning, och samtidigt så vet jag ju hur släkt-tjofs kan vara jobbigt. Ser att det här hållit på länge, jag har inget råd, men jag hoppas och tror att du vet vad som är bäst. Stå på dig tjejen.
Skickar stora Värmlandskramen
AnnaMaria
Tråkigt när det är så!
Kramar
Gumman då.
Vi har ju inte känntvarann så länge så jag vet ju egentigen inte vad det handlar om.
Men vet av egen erfrarenhet att det kan vara grymt jobbigt när det strular till sig inom släkten.
Man väljer sina vänner men inte släktingar.
Vet inte om något som jag skriver kanhjälpa men vill bara säga att jag finns här. Lyssnar om du behöver.
Ta nuhand om dig och de som står dig närmast.
Hör av dig när tiden finns och du orkar.
Känner att vi fann varann direkt där på bloggträffen och hoppas verkligen att du känner att jag finns här för dig om det är något.
massor av styrkekramar
Lina
Anne!! Så tråkigt att du har det jobbigt och att du inte mår bra. Jag tror nog att man Kan få en rejäl dos av styrka från sina bloggande vänner så det är verkligen inte fel att skriva om det!! Har svårt att se vad som är problem så där kan jag inte hjälpa dig just nu...men jag vill att du ska veta om det är så att du behöver nån att skriva av dig till så är du varmt välkommen att skriva till mig. Finns här gumman !!! Kramar dig! Anna
Kjære Anne.
Jeg har forstått at det er noe som plager deg, og stjeler din energi..
Trist å høre at situasjonen er verre nå, og at problemene ligger i slekten. Slike ting er ofte de vanskeligste, for det er så vanskelig å bryte med familie..
Jeg håper ting vil bli bedre for deg etterhvert. Du fortjener å ha det bra, på alle måter.
God klem til deg fra en god norsk bloggevenn som bryr seg!
Låter inte roligt Ann..man tror att andra ska tänka som man själv gör. Vi får prata av oss på tisdag och du får maila mig tid. Ta hand om DIG!
Kram Lotta
Det där låter riktigt jobbigt! Ibland beter sig släktingar oerhört konstigt eller illa. Man begriper sig inte på dem och det hade väl varit ok om inte konstigheterna drabbat en själv. Kämpa på, sätt ned foten om du kan och känner att du orkar. Det är ju inte alls bra i längden att må dåligt.
Stor kram!
Ja, släkten är värst! Och visst kan man skriva och tycka vad man vill! Kanske är bloggen det rätta elementet att ventilera i after all? Ingen återvändo, liksom? Synd att du mår dåligt av situationen. Bra att du har kärlek omkring dig. Man kan välja sitt umgänge, vet du. Och de som inte är värda det mister mest... KRAM på dig!
Fy, jag känner inte dig men jag kan känna med dig i en sådan tråkig situation... Synd med människor som ska göra livet surt för andra.
Kram Malin
Hej Anne!
Vad tråkigt att höra..
Vad jobbigt när det är inom släkten oxå.
Stor kram till dig vännen,
Jenny
jag vet, anne, släkten kan både vara bäst o värst! jag fick igår höra om helt osanna rykten som spridits om mina nära o kära o jag blir så heligt förbannad!
varm kram till dig.
ingela
Det var ikke nor særlig Anne - har forstått at et har vært noe...
Håper dere alle kan finne en løsning - hvertfall med tiden!
Jeg tenker på deg!
Klem M
Hej vännen!! Jag vet ju vad som har hänt och tycker ju oxå att din situation är bedrövlig, usch, tycker så synd om dina föräldrar oxå och alla er runtomkring som får lida!! Du vet att jag finns om det är nåt och att vi kan maila oxå, för allt kanske man inte vill ska ventileras på bloggen. Som sagt, släkten väljer man inte utan den får man helt enkelt leva med, tyvärr många gånger... Må nu så bra som du kan, tänker på dig! Stora kramen Sofia
Hej vännen!
Du är i en svår situation, så inblandad i det hela ju, utan att du gjort något så står du ju där mitt i. I och med att besked har kommit fram nu så är alla mycket känsliga och har nerverna utanpå och då kan det hända mycket tokigheter, svårt för inblandade att se vad som är bäst i såna lägen. Du och dina föräldrar går ju alla igenom en stor kris och en sorg i och med beskedet. Samtidigt som det sätter ord på det ni hela tiden trott.
Tur att du har en jättemysig familj och att ni har det bra, för det ställs mycket stora prövningar på er! Du finns som ett oerhört stöd för dina föräldrar, tur att de har dig. Du måste oxå se till att du mår bra och orkar så att du inte ger FÖR mycket av dig själv, jag vet ju att du är en sån person som vill att alla ska ha det bra. Försök att bli lite ompysslad av mannen och ta emot lite krafter, det behöver du.
Tur att du har bloggen, den kan ge mycket kraft och det kan vara skönt att få skriva av sig i den här "snälla" världen här inne. Skönt att du bloggar och får göra något som skingrar tankarna, det ger kraft till krisen.
Sköt om dig nu så gott det går, och njut av ditt fina land, åh, så fint du har gjort, wow... så himla snyggt alltså!!!
Jag tänker på dig!!!
STOR KRAM!!!
L-L
Dette var trist å høre!
Håper problemene løser seg og at livet kan smile litt mer til deg snart igjen!
Det fortjener du, for du virker som en kjempegod jente!
Stor klem, Lene
Jag har också viss erfarenhet av släktingar som betett sig minst sagt illa. Det har lett till att det i stort sett inte blir att man träffas något alls, för man vet aldrig om de kommer att bete sig som folk eller hitta på något tokigt.. och släkt kan man ju ine bara hur lätt som helst säga upp bekantskapen med.. jag vet hur det här, håll ut och var stark i att ni inte har gjort något fel iaf!!
Skicka en kommentar